När vi gifte oss var Eva 20 och fick direkt ett barn på 4 år (Daniel) "på köpet". Eva har fött och fostrat två döttrar, Sara och Hanna som nu är som nu är 16 och 12 år gamla.
Musiken
Evas stora intresse är musiken. Ungdomsårens flöjtspel i Vasa Brass i Södertälje sitter i fortfarande, fast nu blir det bara någon gång i veckan i Mälaröarnas Musiksällskap. Eva har inspirerat våra barn att sjunga och spela. Ett annat intresse är handbollen. Inte så mycket för egen del som för flickornas som båda spelar i SKÅ IK.
Blev egen företagare
1989 sa Eva upp sig från sitt jobb på Handikappinstitutet och blev egen företagare. Det började i en före detta cykelkällare på Kungsholms Kyrkoplan. Eva gjorde tryckoriginal med desktopteknik som då var ganska ny. I början var det Eva och en deltidsanställd, Christer. Eva berättade för mig att Christer frågat vad hon hade för framtidsplaner för sig själv och företaget, Skribo Font. Hon svarade att 5-10 anställda kunde vara något att drömma om. Då skulle inte företaget vara så sårbart om någon blev sjuk och Eva skulle kanske kunna få normala arbetstider.
VD och 50 medarbetare
Idag ser det lite annorlunda ut. Eva är vd för ett datorföretag som omsätter 150 miljoner och snart har 50 medarbetare. Vägen dit har haft både uppförs- och utförsbackar. Eva har som många småföretagare gjort allt i företaget. Packat paket, stått bakom disken, förhandlat med hantverkare och hyresvärdar, städat, löneförhandlat, haft utvecklingssamtal, gjort budgetar. Allt - både stort som smått. Både trevliga uppgifter och mindre trevliga. Idag är det inte så längre. I det lilla familjeföretaget går det (och är det nödvändigt) att sitta på alla stolar. Men nu är Eva helt koncentrerad på att leda företaget.
Vågat skapa sin egen ledarstil
Det finns inte så många kvinnliga vd i denna mansdominerade bransch. Därför har Eva haft en del hinder att klättra över som manliga företagsledare slipper. Evas styrka är att hon kan hantera konflikter bättre än någon annan och att hon är inriktad på att hitta lösningar utan att någon känner sig som förlorare. Hon har också ett suveränt omdöme och känsla för var gränsen för det möjliga går. Och så har hon vågat skapa en egen ledarstil.
Jag är oerhört stolt över Eva.
/Tommy