Jag är född och uppvuxen i en liten by som heter Gåsvarv, 5 km utanför Älvdalen i Dalarna (4 mil norr om Mora). Mobbades i skolan pga av min vikt, duktig elev och så spelade jag fiol. Tänk vad elaka småtjejer kan vara. På fritiden var jag med i olika aktiviteter som spelmanslag, folkdanslag, teckning, matlagning, sömnad, skolorkester och buggkurs. Det var nog bara lördagar jag inte hade någon ”aktivitet”. Något ”uteliv” på byn var det inte tal om.
Totalt urblåst lät jag
Efter nian (16 år) flyttade jag till Stockholm och gick 2-årigt musikgymnasium, samtidigt som jag och min storasyster, (som var min ”mamma” i Stockholm) uppträdde ganska ofta sjungande och spelande bla på Älvdalska. På somrarna blev det turneér runt om i Sverige. Jag hittade dock aldrig några egna vänner i Stockholm, jag följde liksom bara med syrran överallt. Jag har hört en intervju som gjordes med oss på folkparksforum när jag kanske var 17 år och jag fnittrade mest och visste ingenting när reportern ställde sina frågor. Totalt urblåst lät jag. Det var inte roligt att lyssna på.
Fick två pojkar
Som nittonåring träffade jag en man från Mora som jag också gifte mig med och fick två pojkar med. Under den 12-årsperioden blev jag ännu mer tillbakadragen och var tex aldrig med på några fester på jobbet eller så. Min man ville inte det. Inom mig har jag alltid känt att det här är fel. Jag är ingen tillbakadragen mes som aldrig törs säga något. Jag har alltid känt mig som två personer, den yttre som inte sa nåt och en inuti som var tuff, glad, bestämd och med massor av åsikter.
Jobbat mig igenom skilsmässan
Idag är jag 38 år och bor tillsammans med en man som jag träffade för 6,5 år sedan på jobbet. Vi har fått två pojkar som är 3 och 5 år nu och samtidigt under denna tid har jag jobbat mig genom en skilsmässa och vårdnadstvist, där det tog 1,5 år innan jag kunde ringa till min f.d. utan att känna skräck. Eftersom han är så vältalig och manipulerande så fick han vårdnaden om pojkarna. Mitt förtroende för svenska rättsväsendet är inte särskilt stort efter detta.
Har fått mig att förstå
Min nuvarande man har hela tiden stöttat och uppmuntrat mig på alla sätt, utan några som helst förebråelser för någonting. Han har hjälpt mig att analysera varenda händelse och fått mig att förstå sammanhangen och komma fram till en bra lösning på problemen. Att inte min nuvarande man inte har fortsatt i samma spår som min förra man (jag var ju så påverkbar), för att få en hustru som passar upp på honom hela tiden, beror på att han tycker det är fel. Han respekterar varje människa, vare sig det är en man eller kvinna, och tycker att alla ska ha rätten att vara en självständig person med egna åsikter, som ingen ska förtrycka eller köra med.
Numera kan jag alltså ut och resa själv och klara mig själv. Jag har tex varit i Berlin själv i tre veckor för att praktisera på en musikagentur och för att lära mig tyska. Det hade varit fullständigt otänkbart för 7 år sedan.
Egen företagare
Jag har nu ett eget företag som marknadsför artister, jag har artistförmedling, jag upprättar deklarationer och så uppträder jag själv ibland. Mitt jobb går ut på att jag tar kontakt via telefon, presenterar mina band och förhandlar om priser m.m. Det hade jag inte heller klarat av förut. Jag känner mig mer och mer i harmoni med mig själv och jag önskar att alla kunde ha en person, som jag har, som man kan prata med, helt förutsättningslöst och som inte har några förutfattade meningar, för att kunna lära känna sig själv och andra. Få en större förståelse. Att man kan uppnå fantastiska resultat med rätt uppbackning är i alla fall helt klart. Jag är så tacksam.