Öppnade eget
Efter diverse olika arbeten efter gymnasiet så utbildade jag mig till massageterapeut och drev en egen liten firma vid sidan av ett arbete som personlig assistent och ett annat som revisorsassistent för ett läkarjourföretag.
Jag har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv, tvärtom jag hade ofta både 2 och 3 arbeten samtidigt.
På fritiden pysslade jag med mina hästar, lekte med min son och umgicks med mina vänner. Jag var väl mer eller mindre hyperaktiv, men trivdes gott i min aktiva tillvaro.
När min verklighet förändrades
År 1994 skadades jag så illa i en till synes trivial trafikolycka på väg till arbetet att jag så småningom inte klarade av att arbeta längre. I maj 1999 slutade jag helt.
Sedan trafikolyckan har jag levt med smärtor dygnet runt och andra märkliga symtom som yrsel, svimningar, balansrubbningar (jag ser full ut när jag går på stan!) och fumliga händer. Koncentrationsnivån och stresståligheten är nere på noll. Detta kallas för whiplash och drabbar tusentals i Sverige varje år i olika hög grad.
Flyttade till Spanien
För att försöka må så bra som möjligt så tog jag mitt barn och flyttade till Spanien år 1997 och där bodde vi i tre år.
Sonen trivdes tyvärr inte så bra så vi flyttade hem igen.
Den här gången med min store kärlek holländaren William!
Idrotten hjälper mig
Idag bor vi i ett hus i södra Sverige och trots mina besvär så är jag en lycklig människa. Det viktigaste för mig är att jag trivs med dem jag omger mig med och att jag ser det lilla vackra i vardagen.
Jag gör så mycket jag orkar och förmår och tar många pauser. I källaren har min man inrett ett fantastiskt gym åt mig där jag tränar 4-5 dagar i veckan. Jag har alltid idrottat i någon form så trots smärtan så håller jag fortfarande igång så gott det går. Tyvärr gör det ondare när jag tränar, men själsligt mår jag bra av det.
Men ridningen, skridskor, löpning och bollsporter har jag varit tvungen att sluta med. Idag motionscyklar jag och styrketränar istället.
Fritiden
I övrigt pysslar jag gärna i min trädgård sommartid.
Vintertid är jag i princip enbart inomhus eftersom jag inte klarar av kylan. Men jag känner mig aldrig sysslolös. Fast allt jag gör har ett pris, det gäller att sålla och att vara medveten om att priset ibland blir flera dagar i sängen.
Osynligt handikapp
Ett aber dock är att mitt handikapp är osynligt och att jag därför, som så många andra med samma typ av handikapp, blir oerhört ifrågasatt och ibland kränkt så in i norden.
Det värsta jag varit med om i den vägen hände i januari år 2003 då en läkare först gjorde mig så illa vid en undersökning att jag hamnade på sjukhus och sedan skrev en så förfärlig och osann journal att jag blev av med livräntan som man ju har rätt till när man blir skadad i eller på väg till sitt arbete.
Jag kan inte begripa hur försäkringskassan kan ta ett sådant beslut efter en enda journal som ser ut så när jag har en mängd andra journaler som talar sanning!
Ekonomisk katastrof
Idag handlar det enbart om att spara pengar och då kan det bli så här fel. Så här trodde jag knappast att verkligheten såg ut innan jag blev skadad, jag trodde det fanns ett fungerande skyddsnät! Alla borde få vetskap om att det inte är så.
Allt detta har inneburit en katastrof för mig och min familj och vi har idag skulder upp över öronen och har inte råd med någonting extra över huvud taget. Jag har inte ens pengar till att gå på behandlingar längre så länge de inte går på frikortet.
Det är så tragiskt och för mig obegripligt att man får behandla människor på detta vis.
Och dessvärre är jag inte ensam.
Naturligtvis har jag överklagat försäkringskassans beslut, försökt att få journalen struken och anmält läkaren, men det tar åratal att kunna få rätt, om man ens får det.
Sjuka diskrimineras
I Sverige idag så ser jag en mer och mer hur handikappade och sjuka diskrimineras och det är oerhört att det får fortsätta. Man diskuterar att alla med sjukpension ska ut och arbeta. Varför då? Varför nekas sjuka och handikappade livskvalitet? Varför är människan enbart värd något om hon kan prestera?
Varför inte lägga energi och pengar på att få ut alla arbetslösa i jobb istället? Alla ungdomar som kommer ut från skolorna som inte får arbete, de borde redas större möjligheter att få arbete. Om man skadas eller blir sjuk så kan man ju faktiskt inte rå för att man mår dåligt, eller?
Jag valde inte att bli skadad, men jag straffas ändå.
Min önskan om en bättre värld. En sak som jag önskar för Sverige och världen är att människor lär sig respektera och vara rädda om varandra. Slå inte på dem som ligger.
Ifrågasätt aldrig en annan människas lidanden.
Världen är svår nog som den är. Tyck om din nästa och försök sprida lycka och värme omkring dig. Det är mina ledord. Därför är jag en lycklig människa själv.
Detta var lite om mig, min verklighet och mina tankar.
Carpe diem!