Jag fick uppehållstillstånd och lugn och ro dvs. jag hade svenskt körkort B-klass och goda vänner och jobb bland annat. Plötsligt ändrades livet, eftersom jag är en mycket ärlig och engagerad man, upplevdes jag besvärlig. Jag längtade till mina föräldrar och var orolig för dem eftersom de var i fara i Iran. Detta gjorde att jag var tyst och ledsen hela tiden och tänkte så mycket på mina föräldrar att jag glömde bland annat att ansöka om svenskt medborgarskap som jag hade rätt till.
Plötsligt ändrades allt
26 nov1988 flyttade jag från Sverige, sjuk och en hopplös mörk framtid i Irak igen. Jag sattes i Iraks fruktade fängelse som Abu i 1 år och två månader och två år tvingades jag till militärtjänst av Iraks regim. 1990 dog min mamma i Iran 1993 dog min pappa 1995 dog min yngsta syster. Nu jag bor hos min stora syster i Arbil och de trakasserar mig mycket och det nya systemet efter förra Iraks regim är mycket värre än den förra. Jag har en kusin i Oslo, han hjälper till med några dollar, annars hade jag haft det mycket svårt ekonomiskt. Jag har svårt att jobba bland bedragare och hänsynslösa folk, att man bry sig om varan har minskat i samhället med 100 %, speciellt i Kurdstan och i Irak i allmänhet. Den enda kontakten jag har med Sverige är genom datorn, jag läser Aftonbladet och SVD, och trots att brottsligheten och antal mord ökar i Sverige, hoppas jag ändå på att en dag få återvända.