Flytt och livlinor
Vi flyttade till Höör i augusti i fjol och jag och familjen trivs kanon i vårt nya 1-planshus. Jag har som yrke, förskollärare men är numera förtidspensionerad sedan snart 6 år tillbaka. Mina fritidsintressen är sång och musik. Jag sjunger solo, men även i kör för gemenskapens skull. Tyvärr har jag inte kunnat sjunga sedan november 2004 men hoppas att kunna ta upp det igen för det är en av mina livlinor. En annan livlina är Smärtguiden och dess diskussionsforum på Internet som drivs av Smärtläkare Dr Björn Bragée från Stockholm och Smärtguiden är den enda i sitt slag som är läkarkontrollerad. Då jag pga. mina diagnoser inte kan göra speciellt mycket är forumet bra för mig för jag mår bra av att kunna hjälpa andra och kunna ge av mig själv.
Mina diagnoser
Mina diagnoser är CRPS 2 (Komplex Regional Pain Syndrome), neuropati nervus radialis, SRS, Kroniskt trötthetssyndrom, svåra koncentrationssvårigheter mm. Går idag med rullator, då jag efter en sjukhusvistelse 2004 fick en ny nervskada som går ner i benet och som utvecklats till CRPS. CRPS är ett svårt sjukdomstillstånd som sprider sig i kroppen och det finns ännu ingenting som kan stoppa upp den eller bota den. Jag är envis både på gott och på ont. Men hade jag inte varit så envis hade jag inte suttit här idag.
Min historia i en kortfattad version - Från stukning till sjukpension
Alltihop började 1988 med att jag snubblade på arbetet och föll med höger hand + handled in i ett gammeldags element med mellanrum emellan.
Handleden fastnade, svullnade upp och var på ortopeden. Hand + handled röntgades men inget syntes. Diagnos: kraftig stukning och jag kunde gå och jobba igen efter en vecka. Men ack det kunde jag inte. Efter många turer på handkirurgen, med helt sjukskriven, halvt sjukskriven inte alls sjukskriven under 2 ½ år blev jag jättearg ... Jag sa att nu går jag inte härifrån förrän någon annan läkare tittat på min handled. Den läkare jag hade trodde inte på att jag hade ont. Hon sa att professor..... hade kommit tillbaka från Amerika och hon skulle hämta honom så skulle hon nog få tyst på mig ungefär. Han kom in undersökte min handled och sa något konstigt på latin och jag bad honom förklara.
Då var det så att jag hade ett ben i handleden som var av och som i vissa lägen snedställde sig och tryckte på nerverna runt om. Han sa att det enda det fanns att göra var att partiell steloperera handleden och jag blev uppsatt på operationslistan med förtur. Snacka om att "min läkare" blev paff och förlägen. Sedan den dagen hade jag professorn som min läkare. Efter den partiella steloperationen + rehabilitering började jag så smått arbeta igen.
Jag är förskollärare
Det fungerade sådär och smärtorna var fortfarande kvar, så till slut blev jag helt sjukskriven igen i väntan på nästa operation. Då skulle dem helt steloperera min handled. Nu skulle väl smärtorna försvinna. Min läkare sa till mig att jag inte skulle kunna gå tillbaka till mitt arbete utan att jag skulle börja fundera på ett annat yrke.
Sjukpension
I och med att jag kämpat så länge med att arbeta hade hela kroppen fått stryk pga felbelastning och snedbelastning så nu var det ju inte bara nervskadorna i handleden som det var problem med. Men envis som jag är så sa jag att jag åtminstone ville prova att arbeta som förskollärare. Det kanske kunde fungera och jag älskade mitt arbete. Så med hjälp av FK sattes det igång en arbetsträning. Jag skulle ta det lugnt så jag fick börja med 1 timme varannan dag för att senare öka på tills jag tyckte att "nu var det nog bra". Under arbetsträningen flyttade vi till en annan kommun. När jag var uppe i 3 timmar per dag tyckte jag att det var dags att stanna och FK i den kommun jag arbetade i tyckte att det var ok och sa att då sjukpensionerar vi dig på resterande timmar.
Kroppen strejkar till slut
Till saken är att jag fortfarande hade ont, nervskador, muskelskador i arm, axel ,hela ryggen , problem med nacken men jag tyckte att tre timmar var ok. Så eftersom jag hade flyttat gick alla papper till den andra kommunen och där fick jag blankt nej. Jag skulle fortsätta arbetsträna så dum som jag var gjorde jag det istället för att lyssna på min kropp. Det gick ett år från det jag började arbetsträna och jag var uppe i sex timmar per dag. Sedan sa kroppen ifrån ordentligt jag kom inte ur sängen. Jag kunde inte röra mig jag hade fruktansvärt ont överallt.
Rehabiliteringsmöte och smärtrehab
Jag ringde Previa till företagsläkaren och sa att nu orkar jag inte längre. Företagsläkaren tog emot mig akut och sjukskrev mig på obestämd tid. Han tyckte inte att det hela var klokt. Efter ca 1 års sjukskrivning kallade min arbetsgivare till rehabiliteringsmöte och FK skulle vara med. Jag hade facket och läkaren på min sida och det var tur det för som han tog FK och min arbetsgivare. Det var så att jag sjönk igenom stolen och tänkte "Det är tur att han står på min sida". Varken Fk eller arbetsgivaren var värda ett ruttet lingon.
Läkaren frågade vad jag ville och jag sa att dem kunde ju skicka mig till smärtrehab i ... Sagt och gjort så blev det. Remissen skrevs 1996 i april. Att det sedan var lång väntetid var ju inget att göra åt, trots extra förtur. Jag var på en första undersökning 1997 men jag var så dålig att dem inte trodde att jag skulle orka med att vara där fem veckor. Så jag fick snällt vänta och blev medicinskt färdigbehandlad.
1998 på hösten var det dags. Det första jag fick höra då var att jag skulle släppa allt som hade med FK att göra. Dem skulle dem ta hand om. GUD så skönt det var. Smärtrehabiliteringen sedan blev tuff. Alla utom jag och en tjej till fick åka emellan hemmet och smärtrehab. Hon och jag skulle bo på patienthotellet för vi var så dåliga och dem ville ha koll på oss. Bägge två fick förkortade dagar och det var en hel del vi inte klarade av att göra och då skulle vi gå en kort runda och gå tillbaka till patienthotellet för att vila.
Muren raserades på egen bekostnad
På smärtrehab tog man hål på min fasad, ballongen sprack och jag gjorde en djupdykning som hette duga och gick ner i en depression som man sedan efter dessa 5 veckor i princip släppte då jag inte fick någon psykologhjälp, utan fick betala dessa själv, vilket inte är billigt.
Smärtrehabiliteringen ledde till helt sjukbidrag tills jag fått min DCS (ungefär som en TENS-apparat, fast inopererad), vilket kunde ta tid då det var lång väntetid. År 2000 fick jag efter det att jag ringt 1 gång i vecka i ett och ett halvt år. Dem tröttnade antagligen på mig + att jag stod på höga doser av morfin.
Snipp, snapp, snut så var jag förtidspensionerad
FK skulle efter operationen, sedan fått till stånd en arbetsbedömning när man kunde vara säker på att nu var DCS:n rätt inställd mm. Dem visste att det skulle ta lång tid innan detta var klart. Helt plötsligt en dag damp det ner en förtidspension och vips var jag förtidspensionerad. Efter detta har jag farit in o ut på sjukhuset pga mina skador och smärtor men ingen vill ta ansvar och definitivt inte rehabilitera.
Min högsta önskan
Jag vill ju komma tillbaka till yrkeslivet så mycket som jag klarar av men det måste naturligtvis ske på mina villkor och mina förutsättningar. Men då man blivit förtidspensionerad (ej tidsbegränsad sjukersättning) är det som om man inte är värd ett ruttet lingon. Jag kräver upprättelse och rätt till rehabilitering mm.